.jpg){kind=small}
Ålder 15 (1991-2006)
Tänk vilken grad av helighet och fullkomlighet man kan uppnå som tonåring – om man bara vill!
Carlo Acutis föddes den 3 maj 1991 i London av italienska föräldrar, Andrea Acutis och Antonia Salzano, som inte var särskilt praktiserande katoliker. Detta ger oss också något att tänka på. Man behöver inte ha fromma föräldrar och en mycket kyrklig bakgrund för att finna Gud och en väg till helighet…
Carlos mamma har vittnat om att innan Carlos första Kommunion och intensiva kristna liv gick hon bara till Mässan vid sin egen första Kommunion, Konfirmation och när hon gifte sig. Redan tidigt såg föräldrarna Carlos särskilda kärlek till Gud. Även som barn älskade han att be Rosenkransen och efter det att han tagit emot sin första Kommunion biktade han sig varje vecka och tillbad Kristus i Sakramentet i en ”helig timma” före och efter Mässorna. Han bad också föräldrarna att göra pilgrimsfärder med honom till olika helgongravar och där man vördade Eukaristiska mirakler.
Familjen flyttade till Milano några månader efter att Carlo blivit född. Han tog emot sin första Heliga Kommunion vid sju års ålder och han kom att kalla Eukaristin för ”motorvägen till Himmelen”. Carlo deltog sedan nästan dagligen i Mässan tills han var döende.
Denna hängivenhet för Kristi närvaro i Eukaristin gjorde att han sökte på nätet det som kunde påvisa allt underbart som sker när de troende älskar Altarets Allraheligaste Sakrament, dvs. vittnesbörd som han kunde förmedla till andra, särskilt ljumma katoliker. Då upptäckte han hur många mirakler som skett genom århundraden på grund av brist på tro att det verkligen är Kristi Kropp och Blod som kommer till oss i Mässan när den katolske prästen uttalar förvandlingsorden.
Carlo var duktig på programmering av datorer och skapade en webbplats där han katalogiserade Eukaristiska mirakler och detta har blivit till grunden för en utställning som går runt i hela världen.
Besök webbplatsen:
The Eucharistic Miracles of the World
(Världens Eukaristiska Mirakler)
År 2006 diagnosticerades Carlo med leukemi (blodcancer) och offrade sitt lidande till Herren för Påven Benedikt XVI och Kyrkan: ”Jag offrar allt lidande som jag ska utstå för Herren, för påven och Kyrkan.”
Carlo dog i Monza, nära Milano, den 12 oktober 2006 och begravdes på kyrkogården i Assisi enligt hans vilja, eftersom han hade stor kärlek och vördnad till den Helige Franciskus av Assisi.
Carlo sa alltid att hans livsmål var att vara nära Jesus. Strax före sin död sa han: ”Jag är lycklig över att dö eftersom jag har levt mitt liv utan att slösa bort en enda minut på att göra sådant som skulle göra Gud missnöjd.”
Redan år 2013 började man processen för saligförklaring och han förklarades Guds tjänare 2018. Saligförklaringen äger rum i S:t Franciskusbasilikan i Assisi den 10 oktober 2020.
I Carlos korta liv ser vi hur hans starka tro bar frukt: det var inte föräldrarna, släktingar och deras vänner som fick den lille pojken att delta i Mässan, det var han som fick dem att gå dagligen! Hans kärlek till Kristus i Sakramentet var så övertygande att andra längtade till Kristus – det är verkligen ett starkt vittnesbörd!
Carlo brukade säga till katoliker som inte var brinnande i sin tro: ”Ju oftare vi tar emot Kommunionen, ju mer liknar vi Jesus och då får vi en försmak av Himlen.”
Han ville verkligen likna Herren Jesus på olika sätt. Carlos mamma vittnade om att sonen tyckte om att prata mycket och var glad i godsaker, men de som var med honom i livet kunde se hur han kämpade för att vinna över allt det som han förstod var ofullkomligheter.
Carlo tyckte mycket om att spela videospel, Playstation PS2, som släpptes år 2000 när Carlo var nio år gammal. Men han tillät sig själv bara att spela en timma per vecka.
Han blev känd för att försvara andra barn i skolan som man retade eller försökte mobba, särskilt barn med olika handikapp eller problem. När en av skolkamraternas föräldrar skiljde sig gjorde Carlo allt han kunde för att detta barn skulle känna sig hemma hos hans egen familj.
Carlos mamma berättar att det var omvälvande för henne och familjen att ha en son som Carlo. ”Han var så hängiven Gud även som barn. Han älskade att gå till kyrkan, att be och att lära sig mer om tron. Jag själv var långt borta från Kyrkan och kyrkligt liv för jag växte upp i en mycket sekulariserad familj, som miljoner av människor gör. Men eftersom jag hade en son som hela tiden frågade mig om tron var jag tvungen att tänka efter och det förde mig närmare Kyrkan och Sakramenten.”
Några citat att tänka på från Salige Carlo Acutis
Inte jag, men Gud
Melankoli och sorgsenhet kommer när vi ser på oss själva, lycka kommer när vi ser mot Gud.
Vår själ är som en varm luftballong. Om det kommer in en dödssynd, så faller ballongen till marken. Bikten är som elden under ballongen som tillåter ballongen att lyfta igen… Det är mycket viktigt att gå till bikt ofta.
Det enda vi bör be Gud om i bön är att få en längtan efter att bli helig.
Alla människor är födda som original, men många dör som fotokopior.
Var inte rädd, för med Jesu människoblivande blir döden till liv och det finns inget behov av att fly: i det eviga livet väntar oss det fantastiska!
Vårt mål måste vara det eviga, inte det som har ett slut. Det eviga är vårt hemland. Himlen har väntat på oss i evighet.
Genom att vara inför Kristus i Eukaristin blir vi heliga.
Jerusalem är precis på vår tröskel.
Ju oftare vi tar emot Kommunionen, desto mer blir vi lika Jesus, och då får vi en försmak av Himlen.
Eukaristin är motorvägen till Himlen.
Be hela tiden din skyddsängel om hjälp. Det är din skyddsängel som ska bli din bästa vän.
Jungfru Maria är den enda kvinnan i mitt liv.
Jag är lycklig över att dö eftersom jag har levt mitt liv utan att slösa bort en enda minut på att göra sådant som skulle göra Gud missnöjd
Detta liv levdes och dessa ord uttalades av en ung man som endast blev 15 år gammal.
Gud till ära
– och oss till påminnelse om vår kallelse till helighet
Salige Carlo Acutis reliker finns nu i Assisis gamla domkyrka Santa Maria Maggiore, som numera heter Il Santuario della Spogliazione (Avklädningens Sanktuarium). Det var framför denna kyrka som Helige Franciskus av Assisi som ung man tog av sig sina kläder och gav dem tillbaka till sin far, Pietro Bernadone, med orden: ”Hittills har jag sagt, min far Pietro, här efter ska jag bara säga, Fader Vår som är i Himmelen.”
Biskop Guido tog Franciskus därefter under sitt beskydd och helgonet började sitt nya liv som Gudsvigd.
