Inledning från grundarna

 

1. Källan till vår andlighet

​

”'Håll er därför vakna, ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer.' (Matt. 24:42). Dessa ord får mig att tänka på den stund då Herren skall kalla mig till sig, i den stund han själv beslutar. Jag vill följa honom, och jag vill att allt som är del av mitt jordeliv skall förbereda mig för denna stund. Jag vet inte när den kommer, men liksom allt annat överlämnar jag den i min mästares moders händer: Totus tuus. I samma modershänder lägger jag allt och alla som mitt liv och min kallelse har förenat mig med. I dessa händer lägger jag särskilt kyrkan, och också min nation och hela mänskligheten." (Början på Johannes Paulus II: s testamente.)

 

Vi vill vara förberedda på detta ögonblick, att möta Herren, Han som säger till oss "Saliga de renhjärtade, de skall se Gud." (Mt. 5:8). Johannes Paulus II visade oss den vägen som han själv gick, som ledde hans hjärta till renhet och helighet. Han visade att den vägen består av total hängivenhet till Jesus genom Maria, vilket uttrycktes i hans berömda valspråk TOTUS TUUS. När allt kommer omkring är Hon den som leder oss till Jesus, den renaste av de renaste, den Obefläckade. Därför strävar vi efter att Hennes Hjärta ska segra i våra hjärtan, som hon själv sa i Fatima: "I slutet kommer mitt Obefläckade Hjärta att segra." Trots allt, ”... ingen av oss lever för sin egen skull, och ingen dör för sin egen skull. Om vi lever, lever vi för Herren, och om vi dör, dör vi för Herren”. (Rom. 14:7-8). Maria bad oss att viga oss till sitt Obefläckade Hjärta, inte bara för oss själva utan också för att hon vill göra oss till ett verktyg för andras väg till Himlen.

Johannes Paulus II sade: "Vad Maria ropade ut i Fatimabudskapet är så djupt rotat i evangeliet och i all tradition att kyrkan känner att detta budskap ålägger henne en skyldighet att lyssna på det." (Homily, Fatima, 13 maj 1982). Hans uppdrag att förmedla detta budskap till hela kyrkan förseglades med hans eget blod i attentatet mot honom. Det kan sägas att detta budskap markerar kyrkans väg i dagens verklighet, i tider av utbrett sönderfall, som uppmärksammades av den helige påven.

Han skrev emellertid i encyklikan Redemptoris Missio: "På tröskeln till det tredje årtusendet av frälsningens återlösning, förbereder Gud kristendomens stora vår, vars början redan kan ses." För oss innebär denna vår att komma tillbaka till det som var i första början, den första kyrkan. Lärjungarna vakade i bön med Maria och levde i en enda anda, i en uppriktig broderskärlek och delade allt. De gick vart än Anden sände dem, redo att ge sitt liv för tron. Deras liv hade ett mål i sikte - de väntade på återkomsten av sin älskade Herre och ville föra så många själar som möjligt till honom. Så levde också barnen i Fatima: Lucia, Francisco och Jacinta. De vakade ständigt i bön och längtade efter mötet med Maria, som gjorde det möjligt för dem att uppleva himlen. De var också redo att ge sitt liv för att vara trogna, som de första lärjungarna, och för att alla syndare skall komma till himlen.

Det nya kärleksbudet som vår Herre gav oss, kvällen före dagen Han dog för oss, visade vägen för varje kristen: ”Så som jag har älskat er skall ni älska varandra.” (Joh. 13:34). Detta är att ge sitt liv för sina bröder av kärlek till Jesus så att vi kan leva för alltid. På Marias inbjudan följde Fatimabarnen denna väg. Vår Fru i Fatima påminde oss om vilken kärlek Jesus förväntar sig av oss, hon avslöjade inget nytt för oss. Barnen brann av denna kärlek, och önskade därför alla syndares omvändelse, så att ingen skulle gå under utan bli frälsta.

Fatimabarnen är för oss knoppen till kristendomens vår, om vilken Johannes Paulus II skrev profetiskt. Vi ser idag att denna vår kan komma genom att vi tar till oss Fatimabudskapet som barnen tog emot det, för att återvända till evangeliets rena källa. Maria, sänd av Gud, vill hjälpa oss att återvända till Fadershuset. ”Gud vill utbreda hängivenheten till mitt Obefläckade Hjärta i världen. Jag lovar frälsning till dem som omfamnar denna hängivenhet och dessa själar kommer att bli älskade av Gud likt blommor som Jag smyckar Hans tron med.” Det är ord som Vår Fru sa till syster Lucia i Fatima, 13 juni 1917. Vi känner oss kallade att i kyrkan fortsätta Guds tjänare syster Lucia från Fatimas uppdrag: Jesus uppmaning att hängivenheten till Hans Moders Obefläckade Hjärta skulle upphöjas vid sidan av hängivenheten till Hans Heliga Hjärta. Därför förkunnar vi budskapet om de fem första lördagarna som Maria gav i Fatima. Vi firar denna andakt själva och inbjuder andra till den. Natten som förbinder den första fredagen och den första lördagen i månaden har vi tillbedjan av det Heliga Sakramentet med avsikt att förena dessa andakter och att kyrkan uppmuntrar andakten till Marias Obefläckade Hjärta. Vi känner oss kallade att inte bara förkunna denna del av Fatimas budskap, utan att förkunna hela Fatimas budskap. Men framför allt att leva detta budskap, vilket vi försöker göra från våra hjärtan i våra dagliga liv.

 

2. Början på gemenskapen

För många år sedan, genom Guds ingripande, ägnade Vår Fru lång tid med att förbinda och rengöra våra sår. ”Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur slam och dy." (Ps. 40:3). Vid någon tidpunkt i våra liv kände vi oss inbjudna av Henne att samla och hjälpa dem som Hon vill, som på grund av sin brist av uppfostran i en levande tro i sin familj, genom sår tillfogade i det förflutna, intrasslade
i sin egen synd slutat att tydligt känna igen gott och ont och gått vilse, eller har svårt att komma ut ur synden och vandra den rätta vägen till Gud. Maria visade oss sitt Obefläckade Hjärta som den säkra vägen att återvända till föreningen med Gud. I vår gemenskap blir de inbjudna att ge sig själva som små, svaga barn för att bli uppfostrade på nytt av den bästa Modern. Hon kan hela dem och leda dem till att leva i Guds barns frihet, så att de kan upptäcka och fullt ut svara på sitt kall till helighet. Detta är möjligt tack vare bevarandet av troheten mot doplöftena, vilket Maria möjliggör för dem. De stannar i Marias hus under en kortare eller längre tid, eller kanske för alltid, beroende på Hennes vilja. De odlar Hennes trädgård tillsammans, det vill säga genom att leva i hängivenhet till Hennes Obefläckade Hjärta. De ger sig själva som ett frö i Marias händer; detta frö som sås i jorden måste dö innan det kan bära frukt, som är Jesu liv i deras hjärtan.

Genom den gemensamma bönen, arbetet, ömsesidiga tjänsten och botgöring gör de gottgörelse för våra egna och andras synder, som begåtts mot Hennes Obefläckade Hjärta och Jesu Allraheligaste Hjärta. Försoningen för synder är som vatten som vattnar denna trädgård, och Marias barn växer i den likt blommor som hon vårdar.
"Herren skall alltid leda dig,

han mättar dig i ödemarken och ger styrka åt benen i din kropp. Du skall bli som en vattenrik trädgård, en oas där vattnet aldrig sinar.” (Jes. 58:11)

Mats och Dorota Wickenberg

​

I. SYFTE OCH FORM FÖR VÅRT LIV (Varför och Hur)

 

1. Vi är medlemmar i den katolska kyrkan. Vi kommer från olika bakgrunder och vill leva evangeliet tillsammans, i den första kyrkans anda. Gemenskapen består av lekfolk, män och kvinnor, familjer, gudsvigda och präster.

 

2. Genom vår kontinuerliga omvändelse och helgelse önskar vi att den Heliga Treenigheten blir ärad så mycket som möjligt, att dess kärleksrike blir utbrett, och att vi blir ett verktyg för själarnas frälsning genom Guds Moder, förmedlaren av alla nådegåvor. I förtröstan till Henne sätter vi allt vårt hopp att vi blir ledda till vår Fader i himlen.

 

3. Maria, dotter av Fadern som är i himlen, som Guds Moder och den Helige Andens Brud, är för oss den säkra vägen att lära känna Gud som en barmhärtig Fader och Skapare, och den som Han har sänt, Jesus Kristus, hans Son genom den Helige Ande. ”Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus.” (Joh. 17:3)

 

4. I lydnad till Guds bud och i uppfyllandet av Hans vilja, ser vi hur vi uttrycker vår kärlek till Gud. Vi vill uppfylla det nya kärleksbudet av hela vårt hjärta, hela vår själ, hela vår kraft, och vi ser detta uppfyllande som vår huvuduppgift. Marias perfekta ja, hennes ”FIAT”, till Gud är vår modell för vår lydnad till Gud. Därför överlåter vi oss fullständigt och villkorslöst i allt till Guds Moder, så att Hon kan uppfostra oss till att kunna älska.

 

5. Vi ser att huvudvägen för vår heliggörelse är vår trohet mot löftena i det Heliga dopet. I avsaknad av trofasthet mot detta löfte ser vi orsakerna till vår förlust av rätt väg till Gud. Helige Louis-Marie de Montfort visade att vi kan förnya och leva våra doplöften perfekt, det vill säga genom Guds Moder. Därför ger sig medlemmarna till Jesus Kristus genom Maria enligt Traktat om den sanna andakten till den Heliga Jungfrun för att göra allt, från och med nu med Maria, i Maria, genom Maria och för Maria, så att allt blir gjort med Jesus, i Jesus, genom Jesus och för Jesus.

 

6. Vi önskar att leva våra liv i en anda av gottgörelse till Jesu Heliga Hjärta och Marie Obefläckade Hjärta för våra synder och världens synder. Boten som vi gör är ett svar på Guds kärlek till oss och den nåd han visar oss. I gottgörelse av kärlek till Gud, ser vi ett hopp för oss om att få ta emot nåd för rening av konsekvenserna för våra synder, ett inre helande, så att vi inte förolämpar Gud mer.

 

7. Vi antar i våra liv den gode rövarens attityd, hängande på korset bredvid Jesus, erkännande fullt ut vår syndfullhet och ett accepterande av vårt kors, det vill säga konsekvenserna av de sår och synder vi har begått. Vi förenar alla våra lidanden och sår med Jesu lidande för att bli helade och gottgöra våra synder. Vi väntar på den nåd som den gode rövaren fick: "Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset." (Luk. 23:43). Vi känner igen korset som en källa till visdom och en port som leder oss till det eviga livet.

 

8. Genom rening av vårt hjärta förväntar vi oss att nåden av smörjelsen av den Helige Ande i dopet kommer att ge oss sina frukter. Vi tror att genom Maria, som är den Helige Andens Brud, och genom hennes Obefläckade Hjärta kommer reningens eld in i våra hjärtan, den eld som Jesus önskar redan nu brann, så att vi får ett nytt hjärta av kött som har Guds lag skriven i sig. I den andliga kampen för Guds rike i våra hjärtan, överlämnar vi oss till Maria, vår drottning. Segern i den kampen för oss närmare triumfen av Marias Obefläckade Hjärta.

 

9. En god andlig bild av vår gemenskap är Noas ark, som också är en bild av kyrkan. Vi ser den aktuella tiden som en tid av universell korruption, just som när den rättfärdige Noa, som levde i vänskap med Gud, byggde en ark. Gud, tack vare hans renhet, pekade på honom som en väg till frälsning. Vi skulle vilja vara som Noa och ha rena hjärtan. Därför lägger vi våra ansträngningar att arbeta med vår rening. Detta arbete är väldigt tungt, det påminner oss om att bygga arken. Men idag ger Gud oss en ny frälsningark: Marias Obefläckade Hjärta. Maria leder oss genom rening in i arken. Med tanke på den nuvarande splittringen och förstörelsen av familjen, vill vi bli ett verktyg för att leda in människor i denna ark, särskilt hela familjer för att rädda katolskt familjeliv och därmed bevara prästerliga, religiösa och missionerande kallelser.

 

10. Vi känner oss inbjudna av Maria att vara apostlar till hennes Obefläckade Hjärta. Därför är vi redo, att under hennes ledning, föra ut den goda nyheten till bröder och systrar i form av att hålla reträtt, tjäna genom musik, ge vittnesmål, bönemöten eller i andra former. Vi ser vårt speciella uppdrag i att förbereda människor att helt överlåta sig till Maria enligt Traktat om den sanna andakten till den Heliga Jungfrun och viga familjer till Jesus Heliga Hjärta och Maria Obefläckade Hjärta.

​

11. Gemenskapens namn ”Jesu och Marie Förenade Hjärtans Trädgård” var inspirerad av Edens lustgård, som är en symbol för mänskligheten förenad med Gud. Den enheten förlorade vi som konsekvens av de första människornas, Adam och Evas synd. Den gode Guden gav oss nåden att återvända till den enheten genom en ny Adam och en ny Eva: Jesus och Maria, genom deras rena Hjärtan. Den enheten av dessa Hjärtan är för oss det perfekta uttrycket för enheten med Gud. Dessa Hjärtan är för oss sättet att återvända till den ursprungliga renheten, till Edens lustgård. Till den gode rövaren som mötte Jesus före sin egen död och ödmjukade sitt hjärta lovade Herren: ”Sannerligen, redan i dag ska du vara med mig i paradiset.”(Luk.23:43)

Inspiration av namnet var också Olivträdgården, platsen där Jesus lidande började också trädgården där Jesus korsfästes och begravdes och efter sin uppståndelse mötte han där Maria Magdalena

 

12. Som vår huvudbeskyddare har vi valt helige Johannes Paulus II. Våra andra beskyddare är: helige Josef, helige Louis-Marie de Montfort, helige Jean Eudes, helige Francisco och heliga Jacinta, heliga Margareta Alacoque, heliga Birgitta och saliga Dorota av Mątów.

 

 

II. VÅRT LIV, BÖN OCH ARBETE

 

 

1. Eukaristin är varje dag centrum i vårt liv.

 

2. Vi lever i kyrkans liturgi, med särskild uppmärksamhet på det korrekta firandet av liturgiska tider, högtider och fester. Vi lever varje vecka de tre heliga påskdagarna anda (utom i jultiden).

 

3. Våra dagliga gemensamma och personliga böner i gemenskap med Maria:

a) Sjunga Timmarnas liturgi, laudes och vesper.

b) Meditera över och dela Guds ord från Mässan.

c) Be Rosenkransen tre gånger om dagen.

d) Be Angelus.

e) Tillbedjan och personlig bön i tystnad.

f) Förnya de Heliga doplöftena.

g) Kort akt av hängivenhet till Jesu Heliga Hjärta och Marie Obefläckade Hjärta.

h) Fatima-bönerna.

i) Barmhärtighetens rosenkrans, torsdag och fredag.

j) Meditera över vår Herres passion och korsvägsandakt (utom torsdagar, lördagar, söndagar, adventstiden och påsktiden).

k) Sträva efter kontinuerlig bön, särskilt genom Jesusbönen.

 

4. Vi har en särskild hängivenhet till Jesu Heliga Hjärta och Marie Obefläckade Hjärta, som vi uttrycker genom:

a) att fira den heliga timmen tillsammans varje torsdag 23.00-00.00, enligt Margareta Alacoque.

b) att leva varje fredag som en försoningsdag på ett speciellt sätt. Vi förenar oss med Jesus i Hans passion och i Hans Hjärtas död genom gottgörelse i böner, tillbedjan av korset, tystnad, fasta, att ta emot den Heliga Kommunionen i intentionen av gottgörelse, och i att förnya vigningen till Jesu Heliga Hjärta.

c) att sitta i tillbedjan, från torsdagens heliga timma från 23:00 till fredag 16:00, i förening med alla delar av Jesu lidande.

d) att leva varje lördag som en gottgörelsedag till Marias Obefläckade Hjärta. Vi förenar oss med Henne genom att be Rosenkransen, meditera över Rosenkransens mysterier och ta emot den Heliga Kommunionen i avsikten att gottgöra Marias Obefläckade Hjärta och förnya vigningen till Marias Obefläckade Hjärta.

e) att fasta i en anda av gottgörelse till Jesu och Marie Hjärtan på onsdagar och fredagar.

f) under natten mellan den första fredagen och den första lördagen tillber vi det välsignade sakramentet i avsikt att upphöja hängivenheten till Marias Obefläckade Hjärta till samma nivå som hängivenheten till Jesu Heliga Hjärta och dess godkännande i kyrkan

g) att sträva efter att acceptera allt lidande som Gud tillåter, med ödmjukhet och underkastelse, som en gottgörelse till Jesu och Marie Hjärtan för våra synder och för syndares omvändelse.

h) att göra andliga uppoffringar i andan att kompensera Gud för våra synder och för syndares omvändelse.

i) att varje torsdag offra våra böner för påven, biskopen, präster, bröder och systrar och för nya kallelser.

 

5. Vi behandlar allt arbete som en tjänst till vår nästa, som anförtrotts oss av Gud själv. Därför fullgör vi våra plikter med hjärtat, som onyttiga tjänare, utan att vänta beröm och belöning, utan enbart på Guds försyn.

 

6. Vi lever av våra egna händers arbete och förtröstar på Guds försyn att Han ger oss vad vi behöver.

 

7. Varje medlem i gemenskapen är skyldig att arbeta till förmån för gemenskapen.

 

 

III. VÅRT LIV ÄR HELT BEROENDE AV MARIA VÅR MODER OCH DROTTNING, I ANDLIGT BARNASKAP OCH RIDDARSKAP

 

1. Vi strävar efter en personlig relation till Maria, som små barn till sin mor. Vi bjuder in Maria i allt vad vi gör, vi frågar henne om allt, vi tackar Henne och vi delar allt med Henne, som med den bästa mamman som står vid vår sida.

 

2. Maria uppfostrar oss till hjärtats renhet så att Hennes Obefläckade Hjärta kan segra i vårt. Hon, Fredens drottning, kläder oss, sina barn, i ljusets rustning, så att vi blir riddare i den andliga kampen för Guds Rike. Hon, den nya Eva, krossade drakens huvud och leder oss till seger genom att:

a) vi ständigt försöker be genom Maria, vara i Hennes närvaro som små barn, fråga Henne om allt och lyssna till Henne, vara i tacksägelse och prisa Gud som Hon gör.

b) vi strävar efter att vara i ständig bön genom att ge vårt tänkande till Gud.

c) vi avvisar alla onda tankar och lyfter fram dem i ljuset för att krossa dem mot Jesus som mot en klippa, enligt Benedikts regel.

d) vi försöker leva i sanningen, genom uppriktigt tal, för sanningen gör oss fria.

e) vi rannsakar vårt samvete varje dag i gemenskapen, för att leva i konstant förlåtande.

f) vi ofta väcker handlingar av ånger, så vi att behåller våra hjärtan mjuka.

g) vi regelbundet går till bikt (helst en gång i veckan) för att förbli i nådens tillstånd och kunna ta emot eukaristin varje dag.

h) vi utför andligt arbete enligt de fem villkoren för en giltig bikt: samvetsrannsakan, bekännelse, ånger, viljan att bättra sig och gottgörelse.

i) vi lever i ständig öppenhet av hjärtat, för att bli befriade från all ondska, för läkning av våra sår genom såren från Jesu Hjärta, så att våra hjärtan inte förfalskar sanningen om Gud, om oss själva och om vår nästa.

j) vi försöker öppna oss för att acceptera alla sår från vår nästa i förening med Jesu genomborrade Hjärta för att kompensera för våra synder.

 

3. Maria fostrar oss till ett enkelt och fattigt liv, som den heliga familjen i Nasaret. Som vår drottning tränar Hon sina riddare att kontrollera sina sinnen genom att:

a) vi ständigt avvisar världens ande: mode, lyx, strävan efter makt och framgång. Vi använder media i den utsträckning som är nödvändig för att uppfylla våra plikter och utbildning.

b) vi strävar efter blygsamhet och anspråkslöshet i mat, kläder och bostad, och försöker hålla oss till det nödvändiga och nöjer oss med det som vi har, i bejakande tacksamhet.

c) vi ständigt försöker döda kroppens och ögonens begär genom att fasta och undvika nöje i att äta, njuta komfort, krav på kläder och bostad, och genom att inte ge efter för alla nycker i världen.

d) vi litar helt på Guds försyn.

 

4. Maria introducerar oss för sin lydnad till Guds vilja som Faderns Dotter, så att vi kan bli lydiga mot Gud Fadern såsom Jesus genom att:

a) vi prioriterar att lyda den heliga katolska kyrkan och dess herdar.

b) vi är under den livsregel som vi har antagit.

c) vi underkastar oss frivilligt myndigheten från våra överordnade och behandlar dem som sända av Gud.

d) vi följer våra andliga vägledare och lyssnar till deras råd.

e) vi aldrig är ledda och inte handlar under inflytande av våra egna inspirationer, utan ger dem vidare till att bedömas.

f) vi ständigt tämjer vår vilja och är villiga att ge upp att ”jag har rätt” och att erkänna att jag begår misstag.

 

5. Maria formar sin ödmjukhet i oss så att vi kan bli ödmjuka som Jesus genom att:

a) vi erkänner vår synd och intighet inför Guds allmakt och helighet.

b) vi accepterar våra bröders och systrars svagheter och tillkortakommanden. c) vi accepterar alla förödmjukelser för att bekämpa vårt högmod.

d) vi accepterar kritik och förmaningar och erkänner sanningen om att vi inte själva ser våra misstag.

e) vi använder varje tillfälle till att ödmjukas.

f) vi ofta ger upp våra argument, ”att jag har rätt”.

g) vi bryr oss om talets renhet genom att undvika skämt, ironi, sarkasm och epitet som kan skada vår granne.

h) vi bevakar vårt tal genom att bara säga det som är nödvändigt, undvika att prata om oss själva, onödiga samtal och samtal som bedömer vår nästa.

i) vi fokuserar mer på att lyssna än på att tala.

 

6. Maria formar ömsesidig kärlek i oss så att vi kan offra våra liv för varandra genom att:

a) vi i alla våra handlingar låter oss ledas av barmhärtighet. b) vi kämpar varje dag mot egoism och högmod.

c) vi bryr oss särskilt om att frukten av den Helige Ande ska växa i oss.

d) vi ber om välsignelse för varandra många gånger om dagen, och likaså dem vi möter.

e) vi strävar efter att inte agera under påverkan av känslor.

f) vi avvisar all förställning och falskhet.

g) om vi har syndat i tanke, tal, gärning eller försummelse, ber vi alltid om förlåtelse och förlåter andra, och kommer ihåg att det onda som görs mot vår nästa skadar Gud själv.

h) vi ber för och ber om välsignelse för dem som begår onda gärningar mot oss.

 

 

 

IV. PRINCIPER FÖR URSKILJNING

​

1. Alla beslut som tas i gemenskapen tas i urskiljningsprocessen av en utvald grupp medlemmar.

 

2. Urskiljningsgruppen utgörs av grundarna av gemenskapen och de medlemmar som kallas efter urskiljning av gruppen (som är redo för uppgiften). Antalet personer i gruppen är odefinierat. Vi vill att så många medlemmar som möjligt ska tillhöra gruppen.

 

3. För att ett beslut ska kunna fattas måste alla gruppmedlemmar vara enhälliga, en i Anden. Om det kommer ett läge när gruppen inte är eniga och att ett beslut måste fattas, fattar husfar och husmor beslutet. Om husfar och husmor inte är eniga, fattar husfar beslutet.

 

 

 

V. PRINCIPER FÖR NYA MEDLEMMAR

 

1. Varje vuxen medlem i den katolska kyrkan kan gå med i gemenskapen enligt regeln nedan.

 

2. Vi inbjuder den som är intresserad att lära känna gemenskapens andliga väg och regel i samtal och bön.

 

3. Om någon vill lära känna oss bättre, bjuder vi in den att delta i gemenskapens dagliga liv i några dagar, men bara efter urskiljningsgruppens beslut.

 

4. Om någon vill gå med i kommuniteten, efter de första stegen och efter urskiljningsgruppens beslut, är den välkommen att prova livet i kommuniteten (i en eller två månader).

 

5. Efter prövotiden och ett nytt beslut kan personen komma för en längre period (cirka ett år).

 

6. Efter den längre perioden tillbringar personen tid utanför kommuniteten och fattar åter igen ett självständigt beslut om den vill stanna i gemenskapen ytterligare en tid. Samtidigt avgör urskiljningsgruppen om det är Guds Vilja att personen ska stanna i kommuniteten eller inte.

 

 

Oskarström 03-05-2025